Hej Bloggen! Det var inte igår. Jag har haft mycket fullt upp med julen och bland annat har jag åkt till Stockholm och spenderat mycket tid med nära och kära den senaste veckan. Nu sitter jag i soffan(juldagen) och kände att jag fick lite tid över att uppdatera hur jag ligger till med mitt knä. 

 

Bristningen/sträckningen eller vad en nu väljer att kalla det har försvunnit i baksidan och runt knävecket. Det är skönt att slippa oroa sig över att varje steg jag tar ska göra ont eller bränna till. I dagsläget oroar jag mig nog mer för att det ska göra ont inuti knät när jag går. Jag tycker knät senaste tiden utvecklats mycket märkligt och det har nästan känts sämre några dagar nu. Eller inte bara nästan utan det har faktiskt känts sämre. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Det är klart att jag oroar mig och blir rädd men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det idag bara är 1 månad och 2 dagar sedan jag opererade mig. Trots den kunskapen så känns det ändå som om det är märkligt. 

 

Idag upplever jag knät som ganska stelt, har svårare med slutsräcknigen och jag haltar till och med när jag går. Jag förstår inte vad som kan ha gått snett. Det gör liksom ont när jag försöker göra vissa övningar i min rehab. De övningar som känns som en smärta som kommer inifrån knät är när jag har en rulle under knät och ska lyfta/sträcka ut, när jag ligger ner och sträcker ut benen åt sidan, när jag drar benet framåt med hjälp av mitt gummiband och även en knäböj kan kännas inuti knät. En mycket märklig känsla som då uppstår. Knät kan också få en rödflammig yta ibland och om det är i samband med rehab eller ansträning ar har jag tyvärr inte hunnit reflektera över. I nuläget upplever jag också att det är betyligt jobbigare att sitta med benet hängande vid ett bord vilket inte alls var lika ansträngande och smärtsamt förut.. 

Jag hoppas detta kan vara en typ av överansträning eller liknande. Jag hade tänkt ringa Stina imorgon och kolla läget och fråga om jag behöver ora mig eller inte. Detta kanske är helt normalt, vad vet jag. Det känns bara så märkligt att det helt plötsligt ska vända åt andra hållet.